Lite bakgrund och sånt.

Jag har alltid varit "normalstor" med ett normalt BMI och ett normalt midjemmått. Men självklart betyder normal plufsig och det har alltid varit det där lilla man ville bli av med. Jag fick en underbar pojkvän gick upp några kilon men  vad gjorde det liksom? Jag hade ju min älskling.

Det har alltid varit "Men du är ju fint smal, du är liksom smal men inte sådär jätttesmal!" och fan vad jag hatade att höra det. Kan jag inte bara vara smal då? Vissa skulle väl säga att jag har en snygg kropp, höfter, bröst och en helt okej midja men det räcker inte för mig. Jag bryr mig inte om vad andra säger för jag vill inte ha en kvinnlig kropp. Jag vill vara "den smala tjejen" och därför ska jag äntligen ta tag i något i mitt liv och vilket bättre sätt att visa kontroll på än att kontrollera sin egen kropp liksom?

Något bara gick igång i mig och jag slutade äta helt några dagar för att sedan trappa upp. Jag var trött på att gå på en diet som aldrig gav resultat och träna var aldrig min grej (men det ska bli). Så varför inte räkna ut kroppen. Kalorier in och kalorier ut.

Människor som säger at kaloriräkning är för övrigt irriterande. Ja det finns tomma kalorier men om man ska hålla sig på ett så lågt ntal som möjligt får man äta av det nyttiga, för i slutändan är det sunda och fettsnåla livsmedel som innehåller minst kalorier. Dumbasses. Dessutom tillåter kaloriräkning dig att unna dig något ibland, som choklad, för att i slutändan är det kalorier. Men då får man självklart skippa allt det andra. Nu har jag såkärt inte fått allt jag ville säga om saken sagt men jag fyller väl på senare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0