Som en reminder.
Maten är uppe i halsen. Om jag böjer mig framåt spyr jag upp allt direkt, kan knappt röra mig och magen putar ut
som om jag vore i nionde månaden. Jag känner mig tjock och äcklig. Får ha byxorna över hela magen som om jag var en sån där äcklig medelålderskvinna som försöker dölja bukfetman. Jag känner på mig hur allt jag kör in i min äckliga mun kommer sätta sig på mage, lår, höfter osv och jag kommer aldrig se ut som jag vill. För jag är svag.
Jag hade inte riktigt ett behov alls utan ville bara äta för att det fanns där. Det verkade logiskt att äta när man
hade handlat hem nya saker. Man måste ju prova allt. Bröd med ofantliga mängder smör, alla olika former och smaker för att hitta den pefekta mackan. Men ingen smakade så bra som jag hoppades. Det var jobbigt att få ner allt men jag gjorde det för smaken. Magen kved och bad mig sluta men jag fortsatte. Den slog tillbaka. Jag fortsatte. Jag åt, pratade om hur mycket jag tryckte i mig och tryckte i mig lite till. Sedan blev det jobbigt med bröd och alla pålägg var redan testade. Då gick jag över till kakorna. Och efter det chokladen. Sedan för att lätta upp det tog jag en frukt och/eller något salt. Som sedan blev för salt. Plack på tänderna förstör hela smakupplevelsen, det svider i munnen, förkylningsblåsorna kommer, kinderna är söndertuggade och hela kroppen säger nej. Jag fiser och har hur ont imagen som helst, för samtidigt har jag tryckt i mig saker jag inte tål. För jag slutade bry mig efter första tuggan. Men huvudet och jag säger ja. För jag är svag och äcklig.
Egentligen var jag bara törstig, röksugen eller kaffesugen. Men hade jag redan börjat tjänade det ngenting till. Då var jag omättad till den ultimata smakuppplevelsen som varade för evigt kom. Men den kom aldrig. Jag bara åt. Kunde inte bajsa alls eller bajsade ut en flod av fett och gifter från dagen innan. Vidrig är vad jag är. Jag kan inte få mig själv att spy heller. Allt bara sätter sig, det spelar ingen roll hur mycket jag tränar. Jag har redan förlorat.
Jag mår illa, håller på att spy hela tiden. Jag vill inte ha något särskilt. Jag vill bara frossa. Och äckla mig. Tog två varma mackor också. Döda mig. Nu blir det svält.
Vågen visade 47 på morgonen. Jag har gått upp ett kilo. Och det är mitt eget fel. För jag komer alltid vara den plufsiga tjejen som äter sina känslor.
Mina lår går ihop och äcklar sig också.
Some fatspo for this fatso.
som om jag vore i nionde månaden. Jag känner mig tjock och äcklig. Får ha byxorna över hela magen som om jag var en sån där äcklig medelålderskvinna som försöker dölja bukfetman. Jag känner på mig hur allt jag kör in i min äckliga mun kommer sätta sig på mage, lår, höfter osv och jag kommer aldrig se ut som jag vill. För jag är svag.
Jag hade inte riktigt ett behov alls utan ville bara äta för att det fanns där. Det verkade logiskt att äta när man
hade handlat hem nya saker. Man måste ju prova allt. Bröd med ofantliga mängder smör, alla olika former och smaker för att hitta den pefekta mackan. Men ingen smakade så bra som jag hoppades. Det var jobbigt att få ner allt men jag gjorde det för smaken. Magen kved och bad mig sluta men jag fortsatte. Den slog tillbaka. Jag fortsatte. Jag åt, pratade om hur mycket jag tryckte i mig och tryckte i mig lite till. Sedan blev det jobbigt med bröd och alla pålägg var redan testade. Då gick jag över till kakorna. Och efter det chokladen. Sedan för att lätta upp det tog jag en frukt och/eller något salt. Som sedan blev för salt. Plack på tänderna förstör hela smakupplevelsen, det svider i munnen, förkylningsblåsorna kommer, kinderna är söndertuggade och hela kroppen säger nej. Jag fiser och har hur ont imagen som helst, för samtidigt har jag tryckt i mig saker jag inte tål. För jag slutade bry mig efter första tuggan. Men huvudet och jag säger ja. För jag är svag och äcklig.
Egentligen var jag bara törstig, röksugen eller kaffesugen. Men hade jag redan börjat tjänade det ngenting till. Då var jag omättad till den ultimata smakuppplevelsen som varade för evigt kom. Men den kom aldrig. Jag bara åt. Kunde inte bajsa alls eller bajsade ut en flod av fett och gifter från dagen innan. Vidrig är vad jag är. Jag kan inte få mig själv att spy heller. Allt bara sätter sig, det spelar ingen roll hur mycket jag tränar. Jag har redan förlorat.
Jag mår illa, håller på att spy hela tiden. Jag vill inte ha något särskilt. Jag vill bara frossa. Och äckla mig. Tog två varma mackor också. Döda mig. Nu blir det svält.
Vågen visade 47 på morgonen. Jag har gått upp ett kilo. Och det är mitt eget fel. För jag komer alltid vara den plufsiga tjejen som äter sina känslor.
Mina lår går ihop och äcklar sig också.
Some fatspo for this fatso.
Kommentarer
Trackback
